28 april 2010

Bara bättre

Idag har jag undervisat två högstadieklasser i Nykarleby i bokbindningens ädla konst. Kände mig som en i gänget tills jag insåg att jag är dubbelt så gammal som dem. På riktigt! Dubbelt så gammal, det är ju vansinnigt.

Men visst, inte var det ju igår jag gick omkring i de ångestspäckade korridorerna och spanade på olika personer som ansågs snygga. Inte var det igår jag var livrädd för att rodna vid fel tillfälle, eller som jag satt och läste svensk-finska ordlistor tills jag kunde dem utantill.

"Ungdomarna" (hah!) jag "undervisade" (dubbelhah!) verkade må helt bra, verkade inte alltför osäkra och verkade ha ganska bra stämning i klassen. Om de dessutom visste att livet blir bara bättre...

3 kommentarer:

  1. Tänk att jag tänkte just något i den stilen idag: att livet bara blir bättre och bättre. Jag skulle för allt i världen inte vilja vara mellan 15-20. Jag önskar kanske att jag vore 25 (vilket jag ju nästan är iofs), och samtidigt ha all den erfarenhet och de insikter jag har idag. Det är alldeles ljuvligt att leva!

    H. Eva (vars äldre son stiftat bekantskap med era döttrar i en viss barngrupp vid ett visst ställe).

    SvaraRadera
  2. Hej Malin,

    Jag tipsade om En gul apelsin på bloggen idag! Hoppas ok.

    Kram, Lina

    SvaraRadera
  3. Ja, i en högstadieklass förstår jag att du inte kan smälta in så bra. För ett par år sen gjorde jag inspelningar bland unga högskole-/universitetsstuderande och jag var alltid lika orolig för om de skulle känna igen mig, när vi stämt träff. Sen när jag träffade en grupp artiga killar, som höll upp dörren för mig osv. insåg jag att de nog tycker att jag är en tant! Och att det syns genast jag stiger in genom dörren att jag inte är studerande... Lite kris man fick! :)

    SvaraRadera