Bara en? Okej.
Jag skulle vilja lära mig att dansa som ett proffs. Alltså som ett proffs som är med i So You Think You Can Dance. Det är en sån där dröm som är så långt borta att jag inte ens försöker. Jag tänker inte ens på att träna på att bli så bra.
Fast en gång anmälde Caj och jag oss till en kurs i pardans (det var mera dramatiska varianter än vals och foxtrot -dem kan vi redan) men på grund av för få anmälningar blev det ingen kurs. Mitt enda försök att ens orientera mig mot ett lite dansantare liv gick alltså åt skogen.
Jag vet att jag är alltför sent ute för att kunna bli proffsdansare. Redan i nioårsåldern sörjde jag att jag inte börjat med konståkning eller balett eller redskapsgymnastik för flera år sedan eftersom jag aldrig skulle ha chansen att komma ikapp dem som börjat som treåringar. Haha. Precis som om jag hade haft disciplin och lust att driva mig så hårt hur som helst. Jag som hoppade av mina pianolektioner ungefär en gång per termin. Det är alltså den disciplinen vi har att göra med här.
Men ja. Jag skulle vilja lära mig att dansa som ett proffs. Med höga snygga hopp, snabba piruetter, luftspagater (ja ja, de har ett namn, men jag vill att alla skall förstå vad jag pratar om här. I synnerhet jag själv) och handståenden. Med muskulösa, viga ben och oändligt flexibel rygg skulle jag stå på scen, ta världen med storm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar